Hindersby folkskola

Ovanstående dokument som är en del av den första sidan av tre A4 maskinskrivna pappersark är i sin helhet här under återgivet.

Då vi av Christer Pihlström har hört att Hindersby Folkskola fyller 90 år, vill vi lämna följande upplysningar. Det är ej mycket vi numera minns. Krig, evakuering och annat har dragit glömskans slöja över mångt och mycket som en gång var dagsaktuellt. Vår mor minns följande: "År 1898 började jag gå i Hindersby folkskola. Min lärare var A. N. Winell och han kallades allmänt för "farbror" som under min skoltid var sjuk en längre tid. Fröken Vikström vikarierade då för honom. Jag gick i lilla salen i skola och i stora salen undervisade Edit Bäckström. Soaréer hölls ibland i skolan före det att föreningshuset Ljungheda byggdes. Med mig gick följande personer i skola: Signe Uddström, Signe Sundell, Agnes Björklund, Jenny Sjöman, Ester Nummelin, Olga Sundström, Elna Karén, Aina Nyberg, Astrid Lindberg, Impi Sandberg, Tyyne Lindholm, Elis Malm, Ola Röman, Wolmar Lindqvist, Ture Lundström, Josef Lindfors, Edvin och Emil Pihlström, Helge Jansson, Emil Holmström, Walter Kjellberg, Johan och Henrik Cavonius, Odin Jansson o.s.v. Jag gick i små skola i Sockenstugan, där fröken Forsén undervisade. På min tid gick vi alla jular omkring i kyrkbyn och sjöng för socknens ståndspersoner. Vi var några flickor och läraren."

Min svärfar Arthur Lindblad berättade följande: "Jag började visst 1889 gå i Hindersby folkskola. Första året gick jag i förberedande skola för Aina Röman eller fröken Rosenberg. Jag minns ej mera så noga. I folkskolan var A. N. Winell lärare. Han var ung då och flera av eleverna voro nästan lika gamla som läraren. Wik var lärare före Winell. Isak Erik Wik var Kyrkslätts första lärare. Han var född 1850 och dog 1888. De voro bägge födda i Österbotten, men levde nästan hela sitt liv Kyrkslätt. Wik var fritänkare, och hatad av prästerskapet. Hans nitälskan emot allt vad fabel och övertro hette gick oftast för långt. Han skrev antireligiösa artiklar i tidningarna och sårade religiösa människors. Wik vilar på gamla kyrkogården i Kyrkslätt. Hans vänner reste stenen, som har återfunnits efter parentesen. Under Wiks tid fick barnen stryk med rotting eller rem och pekpinnen användes också ofta. Otaliga pekpinnar förstördes under åren. Uppe på vinden fanns ett vindsrum dit barnen fördes för att piskas. När farbror Winell var borta vikarierade Ina Jansson, men ingen lydde henne. Vi kastade in snö i klassrummet och gjorde andra fuffens. Med mig gick åtminstone följande skolkamrater: Anders och Arthur Ahlroos, Werner och Hugo Jansson, Isidor och Eli Nordblad, Lydia Kjellberg, Emil Hellström, Axel Winberg, Konstantin och Gustav Lindqvist, Engström, o.s.v. Genom giftermål har en del av flickorna fått nya namn. Hindersby skola var kommunens enda skola och många av eleverna bodde i utkanterna av socknen. Så gick Engström varje dag i ur och skur från Långvik till Hindersby tur och retur. Och vad vidare: han var en av klassens bästa elever. Vid Hindersby folkskolas 50 års fest fick jag en historik som jag förlorade under evakueringen."

Efter att jag två år gått i småskola i Ljungheda för fröknarna Bolin, Westerholm och Hoffmann började jag hösten 1921 i Hindersby folkskola. På min klass var följande elever som jag nu minns: Maria Åman, Else Beck, Margit Lindström (Holmberg), Gertrud Karen (Lindholm), Else-Maj Lindström (?), Astrid Ahlroos, Ingeborg Lindberg, Erik Ahlroos (död), Arvid Ahlroos, Arvid Nyholm, Sven-Oskar Pihlström, Olle Lindström, Johan Wirtanen (död), Eric Engberg, Gunnar Sandell, Emil Hjort, Erik Hoffman, Doris Hoffmann (Rammsted) (Död), Rakel Bengtström (Johanson), Rut Bengtström (Död), Gerda Bergqvist, Sigurd Wejerstall, Alvar Nyman, Åke Lindström (död), Dagny Ehrnsten (Engman), Gösta Pettersson, Gösta Lindström, Manelius och Arvid Lindkvist.
Vår lärare var A. N. Winell. Edit Bäckström var skolans andra lärare. Våren 1925 hade jag gått ut skolan och fick avgångsbetyg. Under min skoltid fyllde skolan 50 år, vilket firades med en liten enkel fest för forna elever och gynnare. Festen hölls i skolan. Varje elev skrev en strof av Z. Topelius, som utdelades åt alla festdeltagare.
Winell var en eldsjäl, kanske litet ombytlig och nervös för att vara pedagog. Hans koleriska temperament stötte mången, men det var ej så illa menat som det lät. Winell var med överallt, kanske han splittrade onödigt sina krafter men tidsandan var en annan då än nu. Specialister och fackidioter är ett barn av vår tid. Winell var ett universalgeni. Han var med i kommunalfullmäktige, och fick de konservativa bönderna att bygga skolor. Han var med i taxeringsnämnden. Han stifta ungdoms- och nykterhetsföreningar m.m. Winell bildade brandkårer, och var själv en god brandsoldat. Han var skyddskårist o.s.v.
Ehuru Winell stammade var han dock en god talare, som ofta föreläste på möten och fester. För att kontrollera sina nerver sade han alltid: ”De. De. Dessa De Häran". Winell utgav socknens första tidning "Kyrkslätts Kungörelser", som skolbarnen delade ut i bygden. Han var en god stilist, som behärskade svenska språket perfekt. När tidningen Veckobladet började utkomma nedlade Winell sin tidning. Han började nu skriva i andra tidningar.
Winell var ingen fritänkare som Wik, men även han hade sina fixa idéer. Teosofin stod hans hjärta nära, vilket stötte mången. Han fick dock undervisa i religion i skolan, vilket han gjorde till allmän belåtenhet.
Det var med blandade känslor bygdens folk emottog den nya tidens idéer. Många gamla människor entusiasmerades av tidens bildningssträvanden, men animositeten mot det nya var även stor. För många föräldrar var skolan en lyx, som blott gjorde barnen högmodiga och lata. Man ville ogärna mista det arbete barnen utförde. Lärarna hade oftast svårt att få elever då undervisningen ej var gratis.
Då jag började gå i skolan vidtog skoltvånget. Vi fick alla böcker gratis, och det var en hel del farbror Winell behövde. Alla läxor som skrevs sammanbands med snören, vilka eleven sedan fick på våren när terminen var slut. Jag hade dessa pappersbuntar i många år, men evakueringen spolierade allt.
Winell arrangerade ofta utfärder. Vi gjorde nästan varje vinter en utflykt till någon grannsocken eller socknens periferi. Sålunda åkte vi skidor en gång till Ingels skola där den sympatiska farbror Sundqvist undervisade. Av min fru har jag erfarit att Hindersby skola även besökte hennes skola i Estby.
Vid högtidliga tillfällen uppvaktade alltid Hindersby skola in corpore. Sålunda uppvaktade vi general, greve von der Goltz på hans genomresa genom socknen, på Kyrkslätts station. Ännu minns jag den bålde krigaren där han satt vid sitt kupéfönster och mottog vår sångarhyllning. Senare, långt senare, skulle Winells son Bertil Winell bli en berömd general.
Mina föräldrar och syskon har gått i Hindersby folkskola. Min brorson Christer Pihlström hör redan till tredje generation, som går i samma skola.
Tiderna förändras och vi med dem. Bättre lärare och skolor står dagens elever tillbuds, men aldrig har vetande och bildning spritts ut med större entusiasm och nitälskan än i dessa gryningens vårar. Eftervärlden skall aldrig glömma pionjärerna Wik och Winell. Hindersby folkskola är socknens äldsta och första skola. Visserligen undervisade tant Bång i Lappböle långt tidigare och många andra, men de voro blott autodidakter och klåpare. Min far besökte den "Bångska: skolan" ett år, men han påstod senare att den var mycket bristfällig. Hindersby skola firar sitt nittioårsjubileum. Det är en gammal god skola som fyller år. Ingen skola har dock betytt mera för socknens kulturliv än Hindersby skola. Inte därför att den vore bättre än andra skolor, utan därför att den har legat i centrum av socknen. Vi är alla lokalpatrioter och barn av vår miljö och vårt kulturarv, men må det dock tillåtas oss att vara stolta över vår gamla goda skola. Under 90 år har vår skola kämpat sig fram. Den har kämpat genom: krig och fred, evakuering och återbördning, men den har trotsat allt. Vad jag här har berättat har jag till stor del hört av min far, Edvin Pihlström. Kanske jag har behandlat skolan lite för vidlyftigt, men dagens kulturbärare i min hembygd är till stor del icke kyrkslättsbor. Det är fint bildade människor som leder vår bygd, men de äro oftast helt främmande för vår kulturtradition.

Korkkulla den 6/12 1960
Kurt Pihlström