Alfred Winell

Nyland 1.11.1927:
Hyllningen för A. N. Winell.

Festen på Ljungheda för Alfred Napoleon var i allo lyckad. Vid inträdet i salongen hälsades hedersgästen jämte hans fru med en marsch, spelad av fröken Gunhild Röman.
Då alla hade intagit sina platser vid de vackert prydda borden, reste sig herr Helge Jansson och höll på bygdeungdomens vägnar ett tal till hedersgästen, i vilket talaren bl. a. yttrade: Du kan med glädje blicka tillbaka på din långa lärargärning. Du kan, utan att förhäva dig, visa stolt på dina gamla elever, av vilka många intaga en framskjuten plats i Kyrkslätt, i svenskbygdens andliga och materiella liv. Liksom bonden gläder sig åt, att kornet, som han sått i hembygdens åkrar, spirar, frodas och lovar rika skördar, så kan du glädjas över att den sådd, du sått i tusentals barnahjärtan burit frukt, dels trettiofallt, dels sextiofallt, hundradefallt. Väl är lärarens värv av den art, som lätt glömmes, men vi ha i dag full giltig anledning att göra ett vördsamt honnör för Alfred Napoleon Winell, en veteran, som nu går att njuta aftonens ro. Herr Knut Bergström samlade sina sångare, och den ena vackra folkvisan efter den andra förklingar genom salen. En längre paus följer, varunder gästerna undfägnades med kaffe och frukt.
Pastor Gösta Nyman sjöng, ackompanjerad av herr Knut Bergström, varmt och vackert "Bön" av Melartin och ”Färdemannens psalm” av Hannikainen.
Fröken Röman spelar ett par vackra musikstycken. Stämningen börjar bli pigg och glad. Man skämtar, och har det trivsamt och gott. Den unisona sången ljuder. Pastor Gösta Nyman äskar ljud och frambär till hedersgästen direktionens för Hinderby folkskola tack för långvarig och trofast lärargärning. Alfred Napoleon Winell har under sin verksamhet i Kyrkslätt följt tjänandets konst. Han har städse tänkt stort, varmt och idéelit. Direktionen har virat en krans av tjänandets sköna blommor. Denna krans viil direktionen trycka på Alfred Napoleon Winells grånade hjässa. Den tillönskar dig en rofylld afton i ditt soliga och varma Tomtebo. Talaren framräckte samtidigt en större summa penningar, hopsamlad bland gamla elever och minnesgoda vänner.
Där ute var regn och rusk. Det elektriska ljuset på Ljungheda slocknade vid festens början. Det slocknade i hela Kyrkslättbygden. Med anledning härav höll prosten Julius Lindberg ett av humor kryddat tal till Winell. Kommunalfullmäktige i Kyrkslätt ha vägrat att bestrida utgifterna för det elektriska ljusets installation i Hindersby folkskola. Winell har i dag gått till vila efter fullgjort värv i ljusets tjänst. Ljuset tycks slockna med Winells avgång. Winell tager herrar fullmäktiges beslut med lugn och ro. Han äger en världsfamnande ande och ett elektriskt ljus i sitt inre och behöver sålunda icke något konstgjort ljus. Talaren tillönskade honom många år att verka för det goda och sanna i den bygd, som Försynen satt honom att arbeta uti.
Med anledning av vad prosten Lindberg sade, måste man fråga sig, varför inte herrarna f Kykslätts kommunal-styre funnit det förenligt med kommunens ära och intresse att betala installationskostnaderna för det elektriska ljuset i sin äldsta folkskola utan i stället funnit det med rättvisan överensstämmande att låta veteranen inom folkskolans lärarkår betala dessa kostnader. En annan reflektion, som man också med anledning av herr Winells avgång osökt måste göra, är den, att kommunen låter en lärare, som i över 40 år trofast och hängivet på olika sätt tjänat densamma, avgå utan att bevilja honom någon som helst kommunal tilläggspension. I många andra kommuner får lärarna dock ända till 6,000 marks pension. Har man numera i Kyrkslätt kommunalstyre ingen uppfattning om bildningens betydelse?
Men för att nu igen återvända till festen, så följde efter prosten Lindbergs tal ytterligare ett av godsägaren K. j. Röman. Talaren framförde ett tack från gamla Kyrkslättsbor, därvid påminnande om den tid, då herr Winell påbörjade sitt pioniärarbete inom kommunens bildningsliv. Sist tackade han jubilaren personligt för trofast vänskap. Härpå sjöngs "Ja, vi elsker” som en hyllningsgärd till fru Winell, som härstammar från Norge, och prosten Lindberg riktade sig i ett tal till fru Winell.
På samtliga tal tackade herr Winell rörd för den förståelse och det förtroende han åtnjutit i Kyrkslätt. Då hyllningstalen hållits, upplästes telegrafiska hälsningar från ett antal framträdande personer.
Sedan ytterligare några sånger förklingat, och gästerna undfägnats, förevisades sist en tablå, "Herkules vid skiljovägen".
Festen avslutades med "Modersmålets sång”, varefter alla sökte sig i höstnattens regn till sina ”Tomtebon”.
V i g u r Spå

Västra Nyland 11.11.1933:

Den 7 nov. avled i Kyrkslätt f. d. läraren vid Hindersby folkskola Alfred Napoleon Winell, och med honom försvinner ur tiden en bygdegestalt, som var lyhörd för allt nytt och arbetsvillig som få. Alfred Napoleon Winell föddes i Gamlakarieby socken den 28 okt. 1862. Sedan han blivit dimitterad från Nykarleby seminarium, tjänstgjorde han som lärare först några år i hemtrakten, men kom därefter till Kyrkslätt, där han också utfört sitt egentliga livsverk. Alfred Napoleon Winell flyttade till Kyrkslätt vid den tid, då arbetet för folkets upplysning på allvar tog vid. Och genast fann han sin plats. Han höll föredrag. Han anordnade fester. Han ledde kurser. Han kolporterade ut tidningar ja han var t. o. m. själv tidningsredaktör. Han utgav „Kyrkslätt Kungörelser”. Och så var han med, då Kyrkslätt historia utarbetades. Skolor grundade han, och bibliotek fick han till stånd. I initiativet, uppslaget låg Winells styrka. Han var en idéernas man. Tankens allmakt trodde han på. Med Napoleon Winell har en säregen man gått bort. Han var, kunde man säga, en bygdeprofet: siare till en viss grad. Hans ande brann som kolet: glödde och eldade bygdeungdomen. Och att han på sin tid uträttade mycket gott, det är säkert. Kyrkslätt socken står i tacksamhetsskuld till honom. Han var den, som eldade och entusiasmerade i arbetet för bildning och för spridande av nya idéer i allmänhet. Kyrkslättbygden skall därför med tacksamhet bevara minnet av Alfred Napoleon Winell.

Nyland 14.11.1933:
NAPOLEON WINELLS GRiFTEFÄRD.

En gripande sorgehögtid senaste söndag.

På söndagen vigdes stoftet av Alfred Napoleon Winell till den sista vilan i Kyrkslätt kyrka. Kyrkslätt Skyddskår bildade spaljé och under kyrkklockornas klang bärs kistan in i kyrkan av den avlidnes son överstelöjtnant Winell, svärsönerna dr Svanljung, kapten Schlüter, kontorchef Roth samt läraren Broman och bröderna Algot, Werner och Helge Jansson. Akten gestaltade sig till en gripande hyllning. Templet var fyllt av en skara vänner till den bortgångne. Sorgehögtiden inleddes med orgelmusik av director musices John Sundberg, Mellersta Kyrkslätt ungdomsförenings sångkör sjöng under herr E. Bromans ledning „Jag går mot döden”, varpå följde solosång av sångerskan Helena Lindholm. Därpå sjöngs unisont psalmen „Uti din nåd”, jordfästningen förrättades av pastor Mikael Öblom, som till texten ur psalmen 103, talade vackra ord till den bortgångnes minne. Efter orgelmusik och solosång vidtog en rik och vacker kransnedläggning. Efter det de anhöriga framburit sina blomstergärder framträdde till griften herr W. Strömsten och W. Jansson och nedlade en krans frän Kyrkslätt kommun, varvid W. Strömsten talade till den bortgångnes minne. På Kyrkslätt Hembygdsförenings vägnar uppvaktade läraren Algot Jansson och hr W. Engberg genom den fond som stiftats till minne av Alfred Napoleon Winell. Hr Jansson yttrade:
Vi ha i dag samlats här i vår hembygds ljusa och höga tempel till en sorgehögtid. Alfred Napoleon Winell har gått bort till de fridsälla boningar, som hans forskande ande drömde om. Och när jag nu står här vid hans bår, synes det mig, som om en hel tidsålder i vår sockens historia med honom skulle försvinna, uppvaknandets tid, det rastlösa bildningsarbetets tid. Alfred Napoleon Winell kom till vår socken i sin ungdoms ljusa vår. Han var initiativkraftig, varm och hänförd av allt nytt. Han sparade inte sin kraft. Han försakade nättemas vila och dagarnas ro, blott han fick kämpa för bildningens seger. Folket skulle väckas och livet i stugor och gårdar lyftas till ett högre plan det var hans maning och lösen. Skolor inrättades, föreningar bildades, tidningar spriddes. I allt detta arbete var Alfred Napoleon Winell med, brinnande i sin ande, hänförd och eldande i sin själ. Ett yngre släkte känner kanske inte ens till, vilken möda, det ligger bakom alla nutidens framsteg. Sjukhus, småskolor allt är hopsjunget i begynnelsen.
När jag tänker på allt detta, rinner mig osökt i hågen helgonlegenden, om mannen, som ville få klockorna i sin hembygds tempel att ljuda så lockande, så betagande, att folket skulle vända till Gud och bli goda och rena människor. Han bad så hänfört, att klockorna rördes och kallade människorna samman, just då sommaren blommade rikast. Alfred Napoleon Winell lyckades också väcka vår hembygd till framsteg. Han var idéernas man, idealisten. Hans eldsjäl brann och lyste som det glödande kolet.
Nu är han borta. Men hans minne skall leva i denna bygd. Själv var han född och fostrad i nejder långt borta från dessa, men han växte samman med oss. Han kände våra sjöar, våra berg och slätter. Han blev vår man. Och i vår jord skall han vila.
Från Kyrkslätt hembygdsförening frambära vi en hyllning vid Alfred Napoleon Winells bår. Vi tacka honom för arbete och möda, för idéer och tankar, som verkat livande, lyftande och befruktande på vår bygd. Måtte hans gärning framkalla nya vårar med glädjesus och fågelsång. Alfred Napoleon Winell, Kyrkslätt hembygdsförening bjuder Dig ett sorgset farväl och lyser frid över Din grav!
Frän Mellersta Kyrkslätt ungdomsförening nedlades en krans av fru A. Galbrielsson, fröken E. Björklund och hr Helge Jansson, vilken sistnämnda därvid yttrade;
Mellersta Kyrkslätt ungdomsförening har alltsedan sin tillkomst fått röna mycken hjälp och varm förståelse från Alfred Napoleon Winells sida. Med avseende fäst vid hans impulsiva eldsjäl är detta faktum lätt att förstå. Han önskade ungdomen väl och ville tvinga den att aktivt taga del i bildningsarbetet. Initiativen voro ofta hans, om han än inte alltid mäktade föra sina idéer till seger. Vår förening deltar med hela bygden i den spontana hyllning, som vid hans bår bringas honom och med dessa enkla blommor sänder den honom sin sorgsna hyllning.
Vidare nedlades kransar från: Kyrkslätt Skyddskår genom ingenjör A. Paulig och herr M. Nyman, från lärarna i Hindersby genom fröken S. Hoffman och herr E. Broman, Svenska Folkpartiet i Kyrkslätt genom häradshövding G. Palmgren och herr W. Dumell. Vidare framburos blomsterhyllningar av herr E. Broman och E. Råberg från direktionen för Hindersby folkskola, av herr Lönnberg och Hallbäck frän Mellersta Nylands västra lärarkrets samt genom fru Lundberg och fröken Lindholm från Mellersta Nylands lägre lärarkrets, av Järsö ungdomsförening genom fröken E. Löfgren och hr F. Åberg. Fröken Ina Jansson och lärare Algot Jansson nedlade en ikrans av syskonen Jansson från Äminne jämte Alda Jansson med familj. Algot Jansson yttrade därvid följande minnesord:
Människoanden blommar evigt, och den går från klarhet till klarhet. Det var din ljusa och vackra tro, Alfred Napoleon Winell, min lärare och vän. Och med den tron har Du nu stigit in i evigheten, där inte sorg finnes och smärta icke föds. I mitt barndomshem var Du en centralgestalt. Jag minnes Dig från jularnas fröjd. Jag minnes Dig från somrarnas glädje sorg tänkte Du inte på. Barnen skulle ha det glatt och gott.
Men redan i barndomsdagarnas glam förstod Du att inmänga allvar. Och jag tycker, att jag inte kan karakterisera Din livssträvan bättre än med orden: „Min själ mättas icke av att mejsla och icke av att måla, hon söker Guds kärlek”. Du grubblade och sökte sanningen under hela Ditt liv. Sanningssökare, idealist var Du. Hav tack därför. Hav tack för de lärdomar Du skänkte mina syskon och mig! Hav tack för att Du var en vän till min mor och far, att Du muntrade dem i sorg och delade deras fröjd, att Du såsom Du ofta uttryckte Dig var en son i mitt föräldrahem!
Tiden har gått. Syskonskaran på Äminne är skingrad kring världen. Men i dag äro vi åter samlade med tankarna kring Dig. Vi minnas Dig vid julfesternas lekar. Vi komma ihåg Dig från skolavslutningarnas blommande jubel. Tack för allt! Människoanden står här på jorden inför så många gåtor. Du har nu funnit lösningen på dem alla. Så må Gud löna Dig för Din godhet. Från syskonskaran på Äminne och från deras familjer nedlägger jag dessa blommor. De vissna snart, men välsignelsen över Ditt minne blommar evinnerligen. Tack och farväl!
Bland enskilda personer nedlades kransar av Aina Gabrielsson med familj, Ebba och Werner Dumell, Maria och Julius Lindberg, Mikael Öblom med familj, Otto Weckström med familj, Aug. Nordström med familj, W. Åman, familjerna W. Ekroth och E. Pihlström, Marta Sjöroos, Ida och Wilhelm Holmsten m. fl.
Genom olika fonder uppvaktade Svenska folkskolans vänner, Nylands svenska ungdomsförbund, Evitskog ungdomsförening, Nylands redaktion, Signe och Arvid Mörne, K. A. Laurent, E. Cavonius, Signe och Gösta Johansson, Anna och Alvar Lindgren, Ethel och Torsten Idström, Guy Gröndahl, Gunnar A. Fleege samt genom herr Emil Forsander gamla elever i Teerijärvi.
Efter blomsterhyllningen bars kistan under orgeltoner ut ur kyrkan och nersänktes i gravens stilla ifrid, varefter skolbarn frän Hindersby folkskola under hr E. Bromans ledning sjöng den avlidnes älskningspsalm „Se huru gott och ljuvligt är, när bröder kunna sämjas” samt „Mitt liv är en våg”. Ännu talade en gammal elev, hr Ernst Röman varefter sjöngs en psalm. Alfred Napoleon Winell vilar nu i jordens sköte i den bygd som fick mottaga hans livsgärning.

Ref: Tidningarna Nyland och Västra Nyland samt publikationen "Ett 25 års minne 1896 om Hindersby folkskola" Läs mera... .