Arkivalia arkistoluettelo |
Valitse "Samling" päästäksesi arkistoluetteloon.
Taso 1
Lisää tietoa |
kokoelmasta saat |
klikkaamalla . |
Bild otsikon alla on mahdollisesti kuva liittyen kokoelmaan.
Titel otsikon alla on kokoelman numero.
Beskrivning otsikon alla on tietoa kokoelman sisällöstä.
Tid otsikon alla on tietoa kokoelman ajankohdasta.
Taso 2
Klikkaa numeroa Titel otsikon alla ja tarkista jos kokoemaan liitetty lisätietoja.
Kieli, suomi tai ruotsi
Arkistokokoelmat on kirjoitettu suomeksi tai ruotsiksi tai molemmilla kielillä, ensisijaisesti tallentajan ja lahjoittajan kielen mukaan.
Hakuohjeet
Hakukenttään Sök! voi syöttää yhden tai useamman avainsanan. Voit etsiä nimellä ja sanalla. Haussa voidaan käyttää myös avainsanoja ja aihesanoja. Avainsanat voivat olla nimiä, kuten Hindersby tai Lundell, avainsanat ovat substantiivejä, kuten esim. koulu tai torppa.
Alaviivoja käyttämällä on mahdollista etsiä tiettyä sanajärjestystä, kuten Kertomuksia_Lapinkylästä (kirjan nimi) tai Bengt_Welin (tekijä). Sillä ei ole merkitystä, käytätkö haussa pieniä vai isoja kirjaimia.
Och nog har det gått bra i livet, säger torpardottern Dagmar Bergström, född Forsström i grindstugan på Oitbacka gård - Dagmar blev sedan restauratör i Helsingfors.
Här hennes minnen från Kyrkslätt som hon berättade då hon fyllde 92 år.
PAPPA SÅLDE MJÖLK PÅ TORGET
Som nygifta bodde hennes föräldrar i grindstugan på Oitbacka gård. Där föddes Dagmar år 1889. Pappa var kusk och sålde gårdens mjölk på torget i Helsingfors. Oitbackamjölken gick bra åt, men småbönderna i stånden bredvid hade det inte lika lätt.
När pappa hade sålt slut köpte han upp småböndernas mjölk och sedan gick den nog åt, berättar Dagmar. På det sättet skaffade han sig litet extraförtjänst så att han bättre kunde försörja sin stora familj.
Från Oitbacka kommer Dagmar ihåg "den stora augustistormen" när alla stora träd föll. Hennes mor blev orolig för sin ko och föste in den i ladugården.
Kon hade knappt fått svansen innanför dörren när en stor gran föll strax utanför. Då knäppte mamma händerna och tackade Gud för att han räddat hennes enda ko.
TILL SKOLAN I MASABY
Barnen i grindstugan fick börja sin skolgång hemma på gården där konsul Kiseleff hade grundat en skola. Men sedan blev det att fortsätta i Masaby. På vintrarna var det många gånger bara telefontrådarna som antydde var vägen gick, när barnen skulle till skolan.
Särskilt vid Finns var det alltid stora drivor, och Dagmar hade fullt sjå att få med sig sin syster Elna som inte var så stark.
Elna skulle ha blivit liggande i snön om jag inte hade slagit henne, minns Dagmar från skoltiden.
På vägen fanns en snickare Strömberg som var snäll. Där kunde barnen vila, och få kängorna värmda med heta kol.
VRÄKTES AV KISELEFF
Från grindstugan på Oitbacka flyttade familjen Forsström år 1891 när husfar hade blivit fast för att "köpa sprit åt arbetarna", som konsul Kiseleff uttryckte saken. Det var fråga om en brännvinskutting som Forsström hade haft med sig från staden åt ett "bolag". Kuttingen hade han gömt i en granhäck, men någon hade sett det och skvallrat. Så var det bara att packa ihop.
Konsul Kiseleff lär ha kallat till sig den olycklige kuskens hustru, som tog sin man i försvar.
Men ni håller ju med honom! anklagade konsul Kiseleff.
Men vem tycker konsuln jag borde hålla med, om inte med min egen man? replikerade Dagmars mamma enligt historien.
Familjen flyttade till Träskby och sedan till Niemis i Esbo.
BYTTE HÄST PÅ FINNS
Då tvillingarna Olof och Knut föddes 29 juli 1900 måste pappa köra till Helsingfors efter läkare, minns Dagmar Bergenström. Han körde till Finns med egen häst och där bytte han till en av Oitbacka-hästarna som alltid fanns i stallet.
Läkaren hade han med sig när han kom hem igen, i fullt galopp med hästen löddrig av svett. Och bra var det, för Olof hade kommit men Knut var ännu ofödd och modern behövde hjälp.
År 1901 flyttade familjen tillbaka till Kyrkslätt till ett ställe i trakterna av Jorvas. Där var det så eländigt att mamma kristnade stället till Svältbacka, berättar Dagmar Bergenström.
TILL TORPET VÄSTERÄNG ÅR 1903
Torpet Västeräng på Danskarby gård blev ledigt och då flyttade man igen.
På Västeräng bodde Dagmar tills hon vid 18 år flyttade år 1907 till Helsingfors, med 2 mark på fickan. Dagmar tog tåget till Helsingfors och betalade 1 mark för biljetten. Sedan köpte hon en tidning för 5 penni och så fick hon både kvarter och tjänst. Hon satt första tiden i en matservering vid Skillnaden och sålde polletter. Med tiden blev hon själv restauratör, men det är en annan historia.
Föräldrarna Matilda Sofia och Karl August Forsström bodde kvar och firade guldbröllop på Västeräng ( Läs mera... ) .
Enligt en tidningsnotis: GULDBRÖLLOP firas pingstdagen den 31 maj 1936 av Karl August Forsström och hans maka Matilda Sofia. Sedan 33 år tillbaka äro makarna Forsström bosatta å Danskarby, där de på sitt lilla torp brutit mark, sått och skördat under idogt arbete såsom arbetsamma ( Läs mera... ) och ( Läs mera... ) , idoga människor ha de även fostrat sina elva barn, av vilka endast ett avlidit, medan de övriga såsom fullvuxna, samhällsnyttiga människor göra de gamla all heder. Hustrun Matilda Sofia fyller vid tillfället 74 år medan Karl August Forsström är 75 år. Allt fortsättningsvis sträva och arbeta de båda gamla sida vid sida så långt krafterna räcka.
Västeräng förr Läs mera... och nu Läs mera... .