Byggdeteatern i huvudstaden

Tidningen Nyland den 24.11.1934:

Byggdeteaterns gästspel i huvudstaden

Kyrkslätt skärgårds ungdomsförening hade senaste onsdag tillsammans med ungdomsförbundets teaterinstruktris Edith Lamroth tagit Balders scen i besittning för att hylla henne som en trogen arbetare i den inhemska scenkonstens tjänst och samtidigt även giva huvudstaden en bild av bygdeteaterns nuvarande ståndpunkt.
Det kan genast sägas, att föreställningen gjorde såväl aftonens jubilar som den gasterande bygdetruppen all heder. Edith Lamroth hyllades med blommor och applåder, vilkas värme vittnade om att minnesgoda vänner inte glömt hennes betydelse som scenkonstnärinna under 25 år. Det sätt, på vilket Kyrkslätt skärgårds ungdomsförening skiljde sig från den långt ifrån lätta uppgiften att spela vårt klassiska inhemska folkskådespel ”Pastor Jussilainen” visade även att Edith Lamroth med oförminskat och fruktbringande intresse ägnar sig åt inhemsk teater. Aftonen blev en odisputabel framgång både för instruktrisen och för bygdetruppen.
Spelet ägde en fart och sammanhållning, som höjde Kyrkslätt skärgårds ungdomsförenings prestationer över dilettantstadiet. Rollanalysen var väl genomförd, scenerna fast inarbetade, repliksägningen aktningsvärt god och även maskering och kostymer visade att mycket arbete låg gömt bakom bygdetruppens uppträdande.
En god hjälp hade amatörerna självfallet av fröken Lamroth i länsmanskans roll, vilken hon spelade med dråplig färgläggning. Herr T. Nyman som pastor Jussilainen gav prov på en aktningsvärd karaktäriseringsförmåga, där varken mimisk uttrycksfullhet eller fasthet i replikföreningen saknades. Helhetsintrycket skulle dock ha vunnit, om masken varit mindre ”modern”. Detta är dock självfallet blott en detaljanmärkning, som icke förringar herr Nymans aktningsvärda förmåga att lösa sin uppgift på ett medryckande sätt. Han sekunderades mjukt av Leone Lönnberg som Evelina, vilken var en intagande och blid ung pastorska. En dråplig trio bildade Lindgrenskan, spelad av Gerda Lönnberg, pigan (Helena Hiltunen) och drängen (Tor Kylander). Tre ypperliga rollprestationer.
Utmärkta masker och gott grepp om sina roller hade även de tre ”gammaltroende” bröderna, vilka spelades av Tor Lönnberg, Åke Lönnberg och Åke Wikstedt samt skollärarfrun (Rea Dannbäck). Även de minsta rollerna i skådespelet, sekteristuppvakningen, i vilken dessutom deltog Gurli Danbäck, Frigga Helenius och John Sjöberg, utfördes på ett sätt som vittnade om den arbetsgjädje, som Kyrkslätt skärgårds ungdomsförenings teatercirkel är i besittning av. En osynlig medspelare får icke heller glömmas. Fru Hjördis Nyman skötte sin krävande uppgift som sufflör på ett omärkligt sätt. Bättre beröm kan icke givas åt innehavaren av denna viktiga uppgift i en teaterföreställning och dessutom torde fru Nyman burit en dryg anpart av de många praktiska arrangemang som höra ihop med en lyckad teaterafton.
Edith Lamroth blev föremål för rik blomsterhyllning. Edvin Ingberg inledde den med att från kamrater vid Svenska teatern i Helsingfors överlämnade blommor. Fröken Lamroth hade snart famnen full av blommor från vänner av hennes konst. Även tidningen Nyland gav i blommor uttryck för sin uppskattning av det kulturarbete, hon för närvarande utför i våra bygder. Telegram ingick från olika bygdeorganisationer samt från Åbo svenska teater. Nylands svenska ungdomsförbund hyllade henne genom ett brev från fru Evy Björkman, som var förhindrad att närvara.
Det är att hoppas att även andra bygdeföreningar skola följa Kyrkslättspelarnas exempel och göra gästuppträdanden av bygdeteatrar i huvudstaden till återkommande händelser. Framgången behöver icke utebli, om även stadstidningarna ville ägna deras verksamhet den uppmärksamhet, de äro förtjänta av och starkare stöda den förhandsreklam, som erfordras för att dylika gästspel icke behöva vådliga ekonomiska experiment.